Första tiden med Milian

Som nybliven förälder kan allt kännas stressande och påfrestande, och man ska lära känna denna lilla människa som har gjort er till familj....

När Milian kom till oss var det Juni, så vi hade bestämt att Y tog ut sin semester i juli och sedan dubbeldagar en månad. Det resultera i att tillsammans med de tio dagarna man får i början så var vi lediga tillsammans i två och en halv månad. Det var helt underbart! För oss alla. Ylber fick ett band med Milian som han aldrig hade fått annars och han växte in i papparollen med en gång. Eftersom jag amma så var det självklart att jag oavsett var uppe på natten, men det gjorde inget. Jag har alltid krävt väldigt lite sömn så sömnen var inga problem. Jag vet inte om det beror på att Y var hemma så länge, men helt ärligt.
Har jag aldrig känt mig stressad och orolig där i början. Jag hann duscha, la Milian på golvet framför. Jag åt i lugn och ro, gick promenader och bara var.

När Milian blev äldre och kunde ta sig fram själv blev det absolut svårare. Duscha själv blev tufft, han ville med in. Äta själv gick inte, han ville smaka. Men vilken charm alla små tider har. Det är först nu som man ser tillbaka på det ordentligt och vad fort tiden går.

Jag längtar efter Milians syskon och ta promenad på morgonen och lämna Milian vid förskolan för att sedan gå tillbaka hem och bara mysa, lära känna hans syskon.
Ylber kommer nog inte ta dubbeldagar där i februari denna gång, utan spara dem tills sommaren. Så vi får en lång sommar tillsammans igen. Det känns bäst så. Men kan säkerligen ändras. Ska bli spännande och se hur livet kommer vara med två barn, iallafall inte lika lugnt. Haha. Men vilken kärlek det är!

Samma dag som vi åkte in, under tiden, samma dag han kom, när vi åkte hem och efter en vecka hemma.

Så liten med så stor kärlek!

Gillar

Kommentarer